Lugn Fredag

När man inte har föreläsningar på fredagar börjar helgen extra tidigt. Det är ju verkligen inte fel, men samtidigt så blir man lite vilsen. Fredag känns som lördag och på lördagen får jag panik för det känns som om helgen snart är slut även om jag vet att det egentligen bara är lördag.
Igår gjorde jag egentligen ingenting. Jag spenderade eftermiddagen i soffan tillsamman med Harper Lee's "To Kill a Mockingbird" och te. Bästa valet på hela veckan. Tänk att det kan vara så skönt att bara sitta och läsa. Kvällen spenderades sen med vänner och sushi. Ett sushiställe här i stan, Rå Epok, gör så otroligt god sushi att jag skulle kunna äta där varje dag om plånboken skulle tillåta. Det fantastiska var att vi inte gjorde nånting. Bara pratade. Det är ofta sån hets att när man ses så ska man vara så hurtig och duktig och påhittig. Men att bara sitta, det gör man inte. Men tänk så skönt det är.

TP-söndag

Helgerna denna termin har kanske inte varit mina mest effektiva. De flesta söndagar jag har legat på soffan och tyckt synd om mig själv, eller sovit. En söndag har jag faktiskt jobbat, men det är väl det enda. I och med min egna fasta iår var det dags att bryta denna rutin. Förutom en mycker mysig fikastund tog jag mig bort till nära vänner för spel-och-sconeskväll. Det bjöds på underbara scones med ett helt smörgåsbord av tillbehör och pålägg och självklart dracks det hinkvis med te. Vi hade det så mysigt att jag var tvungen att förstöra atmosfären med lite sarkasm. Sen var det TP som gällde för hela slanten, vann inte tyvärr men ska nämna att det var otroligt jämnt. Måste också säga att jag är extremt imponerad över allas insatser igår. Kunskapsnivån var otroligt hög och jag måste nog säga att det gäller även mig själv. Jag ser tillbaka till när jag spelade MIG hemma med familjen och känner att jag svarade på betydligt fler frågor igår än vad jag nånsin gjort hemma. Eller så är kanske MIG mycket svårare? Eller så hade vi tur med frågorna. Hursomhelst, jag kan absolut tänka mig att detta blir en tradition. *Hint hint*

Dock så tycker jag att jag och min partner borde fått extrapoäng för engagemang. 

Hopp om det goda & en bitter eftersmak

Den senaste tiden har jag försökt att leva med övertygelsen om att alla människor egentligen är goda. Att de flesta människor faktiskt är vanliga hyggliga personer som vill andra väl. Allra minst är neutrala mot andra. Man behöver inte hålla upp dörren för alla bakom sig, men man kanske inte heller behöva slänga den i anskitet på någon. Klockan 2.00 en lördagsnatt i McDonaldskön är den tid då denna filosofi är som svårast att hålla fast vid. Alkoholpåverkad och påmanad av vänner är det lätt att vara lite extra dryg mot de uppklädda tjejerna framför i kön, särskilt när de har blå peruker på sig. Det är ju som att dom ber om att bli lite påhoppade. När vissa av tjejerna faktiskt tar illa upp blir det ju ännu roligare att vara lite elak. Tjejerna försöker sedan skaka av sig den tråkiga upplevelsen, men trots att kvällen har varit fantastiskt rolig finns den bittra eftersmaken kvar. Hela kvällen känns nedsmutsad och nästan vanhelgad. Förhoppnsingsvis så är det de intressanta samtalen, det blinkande dansgolvet och de trevliga människorna tjejerna kommer ihåg när de vaknar imorgon bitti och inte de dryga idioter som inte fattade när man ska hålla käften stängd.

Alla Hjärtans Dag

Dagen som hälften av alla människor ser fram emot är samma dag som den andra hälften fasar. Detta kanske är en viss överdrift, men poängen kvarstår. Som ibland frivillig/ibland ofrivillig singeltjej i mina bästa år kanske man skulle tro att jag spenderare den 14e februari hulkandes framför Bridget Jones' Dagbok tillsammans med lite Ben & Jerry's, men där trodde ni minsann fel. Dagen började med en ovanligt rolig föreläsning och sedan fortsatte med brunch hemma hos vänner i deras nya lägenhet. Lite som vår egen Galentine's Day, Leslie Knopes/Amy Poehlers påhittade högtid, en högtidsdag som infaller den 13e februari då man intar brunch med sina väninnor och har det trevligt. Vår egen Galentine's Day var en dag försenad förstås.

Brunchen blev till eftermiddag och jag mötte upp med en kursare till mig som spenderat ett år i Korea. Eftersom jag ett antal gånger har skrytigt över mina matlagningsskills under våra luncher i skolan utmanade vi oss själva med att laga nånting från det koreanska köket. Eftersom jag är helt grön inom det området fick han välja vad som skulle lagas och valet föll på kimchi, en vanlig sidedish i Korea gjord på fermenterad salladskål. Genom lite research (thank you, google) fick vi tag på ett recept och efter ett besök i vår enda asiat-butik här i Lund och ett hos vår favoritgrönskashandlare satte vi igång. Resultatet har vi inte än eftersom det ska fermentera i kylen i ca två dagar, så jag återkommer om projektet blev lyckosamt. Det blev i alla fall två glasslådor med färdig kimchi och en burk med kimchipasta. Blir det alltså lyckat kan vi bara hacka lite kål och hälla på pasta för att fylla på förrådet.

Massor med hemgjord kimchi-paste

Fasta

I tisdags var det Fettisdagen vilket kickar igång årets fasta som leder ända fram till påska. Vi i Sverige  lägger ingen större vikt på fastan utan fokuserar snarare på semlorna som ska ätas. Att Fettisdagen ens har nånting med fasta att göra är nog ett okänt faktum hos de yngre generationerna. Precis som resten kommer inte heller jag att fasta, men jag har avlagt ett annat löfte. Veckan innan påsk (då fastan tar slut) har jag mitterminstenta. Istället för att avstå mat i 40 dagar ska jag undvika prokrastinering och lättja och lägga all energi på att plugga. Och om inte skolboken är uppslagen ska jag läsa romaner, tidingar eller allmänt förkovra mig inom det kreativa och litterära. Jag ska även ta upp min träning. Min träningspartner har varit sjuk så det har blivit lite dåligt med träning på sista tiden. För att sammanfatta kan man säga att mindre tid ska spenderas framför en skärm, vare sig det är en dator, TV eller mobil.

Och om ni undrar om jag åt några semlor i tisdags? Svaret är nej.

My New Obsession

De som känner mig vet att jag är en serienörd. Alltså TV-serier. Netflix har gjort denna hobby ännu mer nårbar och när man väl hittar en serie man gillar är det lätt att bli fast. Min nya obsession än Veronica Mars. Det som charmar mig är först och främst hon, Veronica, protagonist och titelroll. Hon är självständig, driven, klipsk och kvicktänkt. Och otroligt kaxig och sarkastisk. Även tidsperioden lockar, denna serie är från tidigt 2000-tal, delar av 90-talet lever kvar men man märker ändå hur nära i tiden det ligger. Att Veronicas MacBook ser precis ut som min fast tjockare är bara en liten grej som man lägger märke till. Och flipp-mobilen, 2005s egen iPhone. Veronica Mars är dessutom fullproppad med kända gästskådisar, än så länge har vi sett toppnamn som Paris Hilton, Michael Cera, Amanda Seyfried, Lucy Lawless och Alyson Hannigan.

Jag närmar mig slutet på säsong 2 och än så länge är jag väldigt nöjd med att jag lät mig övertalas att ge Veronica Mars en chans.

It is Over

Novischperioden är nu officiellt över på HTS. Efter två intensiva men otroligt roliga veckor sitter jag nu i sängen och är helt utmattad. Sittningen igår var riktigt lyckad, god mat, trevligt folk och skönsång. Snygg var jag också i min Darth Vader outfit, mask, mantel och ljussvärd på plats. Tyvärr glömde vi fota, så det får bli nån annan gång. Min co-fadder var nog dock snyggast i hennes hemgjorda R2-D2 klänning som vi gjorde med lite färg och ett lakan. Sjukt stolt tjej. Däremot så vann vi inte tävlingen vilket vi var helt säkra på att vi skulle, så vi är lite bittra. Men men.

Efter sittningen körde vi blixtsnabb mellanfest och sen var det klubb och liveband på Blekingska. MANKIND hette dom, vilka jag tyvärr inte såg så mycket av, eftersom jag inte såg när dom gick upp på scen. Coola såg dom ut i alla fall i matchade polotröjor.