Hopp om det goda & en bitter eftersmak

Den senaste tiden har jag försökt att leva med övertygelsen om att alla människor egentligen är goda. Att de flesta människor faktiskt är vanliga hyggliga personer som vill andra väl. Allra minst är neutrala mot andra. Man behöver inte hålla upp dörren för alla bakom sig, men man kanske inte heller behöva slänga den i anskitet på någon. Klockan 2.00 en lördagsnatt i McDonaldskön är den tid då denna filosofi är som svårast att hålla fast vid. Alkoholpåverkad och påmanad av vänner är det lätt att vara lite extra dryg mot de uppklädda tjejerna framför i kön, särskilt när de har blå peruker på sig. Det är ju som att dom ber om att bli lite påhoppade. När vissa av tjejerna faktiskt tar illa upp blir det ju ännu roligare att vara lite elak. Tjejerna försöker sedan skaka av sig den tråkiga upplevelsen, men trots att kvällen har varit fantastiskt rolig finns den bittra eftersmaken kvar. Hela kvällen känns nedsmutsad och nästan vanhelgad. Förhoppnsingsvis så är det de intressanta samtalen, det blinkande dansgolvet och de trevliga människorna tjejerna kommer ihåg när de vaknar imorgon bitti och inte de dryga idioter som inte fattade när man ska hålla käften stängd.